Holy, jag måste skärpa mej! Jag tycker synd om alla i min omgivning (läs Mister N). Jag har aldrig förr haft problem med PMS, men nu för tiden blir jag så arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen, det är hemskt! Jag sa till N häromdagen att jag verkligen försöker vara snäll, men jag försöker så mycket att all min energi går åt till att tänka att jag ska vara det och då finns det ingen energi att vara just snäll sen! Nu börjar jag iaf bli snäll igen, men jag blir ett monster! Vad ska man göra åt det?

Stackars stackar N, det är han det går ut över, men som tur är vet han om att jag tycker om han ändå!


Ett monster.