Dagen D, tjohooo jag känner mej piggare. Äntligen! Och jag hade en sån fantastiskt rolig dag på jobbet igår.

Jag måste fråga en grej bara! Vart tusan är världen påväg? eller iaf sthlm? Jag blir mörkrädd och jag är rädd att jag ska bli lika känslokall och dum i huvudet som alla andra i den här stan. Hur sjukt är det inte att man är dum i huvudet om man kastar iväg ett leende på tunnelbanan eller råkar skratta till lite. Herreguuud jag blir faktsikt mörkrädd. Jag looooovar mej själv att jag aldrig ska bli en sån. 

Mamma sa till mej härom dagen att vi (som är uppvuxna på landet typ) blir mer berörda än vad andra blir, och på ett sätt kan jag hålla med för vi har varit lite avskärmade från konstigheter som händer. Det värsta jag såg när jag var liten var typ fyllisarna på busstationen i visby. Nu ser man det varje dag. Uteliggare, knarkare, fyllisar, och ja allt. Och vet ni vad, jag brukar faktsikt kasta iväg ett leende till en uteliggare och ge dom en slant, och dom blir super glada! Jag looovar att jag aldrig i hela mitt liv ska bli känslokall och dum i huvudet! Faaaan ta o skärp er!

Och allvarligt är man glad så är man, så ett leende har aldrig skadat!


:) Smile for life :)