Jag det är precis så mitt underbara humör är av tabletterna jag äter. Underbart! NEEEEJ! Är trött på det här och stackars N har ett helvete!

För att förklara hur det är.
Igår ringde N till mej och väckte mej, fine inga problem med det, men sen kom "smällen" som skulle rasa hela min värld. "Jossan kan jag gå på hockey ikväll?" Shiiiit, vad skulle jag säga liksom? Doooont leeeeave me ensam? nej jag säger ju givetvis "ja såklart du kan det" Medans det egentligen inte var okej alls, och jag kan inte förklara varför egentligen, men jag skyller på tabletterna och mitt ostabila humör.
Sen surade jag ju ihop TOTALT och var otrevlig.
 Jag sa att jag hade bråttom til jobbet (klockan var halv nio och jag skulle börja klockan elva) och sen la jag på innan N ens hade sagt hejdå..
Ja, sen sitter jag och lipar (störtgråter) på toan i 20 min.

Jag kan inte ens förklara det här. Jag är aldrig en sån. Fy faaan vilken töööönt jag är. Tabletternas fel. Okej? Faaan säger någon halv sju till mej nu så är det ju kört. Så snälla nära och kära, var snälla mot mej och kom inte med några hastiga förslag eller ideér för Josefin Klarar inte det just nu! Jag kommer bryta ihop innan den här meducinkuren är klar.


Passa er fööööör faaaaaaaaaaan!